monotona frida, en gång för alla
det här är min nya blogg. i min nya blogg ska jag inte ha massa onödigt snack
som jag har haft i mina andra bloggar. jag vet inte varför jag byter egentligen.
jag kan inte ändra så jag får nån fin design här ens. antar att jag får leva med det
avskalade, som jag känner mig nu för tiden. avskalad. monoton.
vill väl kanske ha en ny plats för mitt så kallade nya liv, där jag för tillfället är
nyblivande student och arbetssökande. jag kämpar med mitt körkort, som kan vara
det mest påfrestande för psyket jag gjort i hela mitt liv. det här året har varit fruktansvärt
kämpigt och jag kan inte säga att jag precis längtar efter att få ut och köra bil.
bara att få ha kortet och sedan gömma det i mitt plåtetui med elvis på.
jag ska vara rak i min blogg.
jag ska vara ärlig.
jag ska vara stark.
finns det något jag vill vara just nu är det att vara stark.
jag vill så himla mycket med mitt liv.
men det mesta talar emot mig, min inre röst säger mig att självförtrodendet inte
räcker längre än till tröskeln till mitt rum.
jag vågar knapp ta egna initiativ längre, frågar min mamma om allt.
som ett litet barn. för det är så jag känner mig.
utslussad i verkligeheten, född på nytt.
13 år i skolan gjorde ingen människa av mig.
visst lärde jag mig en massa, men vad blev jag?
jag gillar inte att placera folk i fack, och inte heller folk som gör det.
men snälla, kan någon bara placera mig någonstans och säga vart jag ska vara?
med kärlek, frida
som jag har haft i mina andra bloggar. jag vet inte varför jag byter egentligen.
jag kan inte ändra så jag får nån fin design här ens. antar att jag får leva med det
avskalade, som jag känner mig nu för tiden. avskalad. monoton.
vill väl kanske ha en ny plats för mitt så kallade nya liv, där jag för tillfället är
nyblivande student och arbetssökande. jag kämpar med mitt körkort, som kan vara
det mest påfrestande för psyket jag gjort i hela mitt liv. det här året har varit fruktansvärt
kämpigt och jag kan inte säga att jag precis längtar efter att få ut och köra bil.
bara att få ha kortet och sedan gömma det i mitt plåtetui med elvis på.
jag ska vara rak i min blogg.
jag ska vara ärlig.
jag ska vara stark.
finns det något jag vill vara just nu är det att vara stark.
jag vill så himla mycket med mitt liv.
men det mesta talar emot mig, min inre röst säger mig att självförtrodendet inte
räcker längre än till tröskeln till mitt rum.
jag vågar knapp ta egna initiativ längre, frågar min mamma om allt.
som ett litet barn. för det är så jag känner mig.
utslussad i verkligeheten, född på nytt.
13 år i skolan gjorde ingen människa av mig.
visst lärde jag mig en massa, men vad blev jag?
jag gillar inte att placera folk i fack, och inte heller folk som gör det.
men snälla, kan någon bara placera mig någonstans och säga vart jag ska vara?
med kärlek, frida
Kommentarer
Trackback