f

dagarna ser likadana ut för den arbetssökande människan.
ställa klockan på halv 11, snooza till halv 12.
upp och äta frukost, kolla på tv (läs: xena krigarprinsessan & våra värsta år,
och i VÄRSTA fall tv-shop).
varför fastnar man alltid framför tv-shop. jag förbannar er heidi klum och
vanessa williams att ni gör så att man inte kan slita sig där ifrån.
gud vilken sorglig människa jag är.
sedan sätter man sig vid datorn lite, kollar facebook och kanske bilddagboken.
där har inte hänt speciellt mycket, eftersom man gick och lade sig vid 03:00-tiden.
dagen går ganska snabbt ändå för att inte göra något vettigt, man går och småpratar
med mamma lite, kanske går ut med hunden (mycket sällan),
spelar lite sims 3 (tröttnar snabbt),
en sväng på stan (men hur många gånger är det kul när man kollat överallt 10 ggr?).
det återstår inte mycket att göra. vad sägs om att söka ett jobb?
jo, det är inte så lätt som det verkar. mamma och pappa tjatar om arbetsförmedlingen.
jag säger samma sak varje gång de tjatar;
KAN NI VISA NÅN STATISTIK ELLER BEVIS PÅ ATT NÅN NÅGONSIN FÅTT ETT JOBB DÄRIFRÅN?
lika tysta blir de varje gång. visst, jag är inskriven, men vad gör det för nytta?
kan ju lika gärna gå och söka jobb utan den förmedlingen. de förmedlar inget mer än ångest.

fan vad det ballar ur nu, jag ska bada.
adjö

ps. jag är en glad människa egentligen