f

alltså, man slutar ju aldrig förvåna sig över sig själv.
man tror man vuxit ifrån sina komplex, som var så jävliga förut.
men vissa komplex slutar man ju bry sig om helt enkelt.
och sen tänker man på allt man samlat på sig genom åren.
när jag var liten så hatade jag min ena stortånagel så mycket
att jag aldrig tog av mig strumporna.
jag är född med nån sorts konstig nagel i alla fall,
den är delad på mitten rakt över nageln och det växer inte bort.
nu störs jag inte av det.

sen var det så här, jag var mycket, mycket tidigare utvecklad
än alla mina kompisar. fick min mens när jag precis skulle fylla 10 år.
det var INTE OKEJ, enligt mig. jag hade ju läst i frida-tidningar
att man "ska" få mens när man är 13 år ungefär.
och där stod jag, nästan 10 år den 8 januari år 2000 och fattade ingenting.
det var såååååååå pinsamt och jag var hemma från skolan sen
varje gång jag hade det ända fram till jag började 4:an.
därefter fick man ju bröst. och åååh, det ville jag ju inte att någon skulle se.
herregud vad PINSAMT det var. inte nu i efterhand, men jag
minns hur dåligt jag mådde på grund av det och gick runt
i ganska stora tröjor och sådant. minns att jag hade en jeansväst
och en jeansklänning som jag hade ganska ofta.
och även en fin blommig blus från lindex som jag köpte för egna pengar.

och en dag, så tappade jag min ena kindtand som var min sista mjölktand.
och där kom ingen tand under den, och har inte gjort det ännu heller.
jag väntar fortfarande förgäves, men har insett nu att där alltid
kommer att vara en glugg. som visserligen inte syns.
men det är jag nu.

sen kan jag säga att jag alltid har stört mig på att jag
bara har en smile-grop. en sjukt stor som en krater och nästan
helt platt på andra sidan. men jag har börjat acceptera den
för folk säger att den är fin. (mest amanda som alltid ska pilla på den)
kom hem och pilla lite amanda! hopsan.. haha

när jag började högstadiet så började jag tänka på hur jag såg ut egentligen,
ansiktet, kläderna och allting. allt blev så mycket viktigare.
jag hade inte direkt tänkt på att min näsa är lite längre än andras förrän då.
och gud vad jag fick veta det. varje gång nån skulle vara elak så var det
om min stackars näsa. min näsa som jag ärvt av min vackra farmor
och min hyfsat stilige pappa. varför skulle det vara nåt fel på den tänkte jag?
alla andra verkade störa sig på den och då fick väl jag också göra det.
nu på senare år så bryr jag mig knappt ett dugg. det kan väl hända att
någon kommenterar den. men jag vet ju vart felet ligger egentligen,
just det, hos den andra personen.


varför ska folk bry sig för? de kan sköta sina egna problem.
herregud, låt människor få vara som de är.
jävla hollywood som ska komma och förstöra. fniss.

adjö