f

jag hatar söndagar. det är alltid likadant. bråk, skrik.
men idag är det lite annorlunda.
idag äter jag middag hemma hos mormor.
eftersom det är ända stället som är neutralt.
mitt nuvarande hem är en krigs-zon som liknar något
i stil med kriget i tchad eller varför inte afghanistan
eller bosinen när det begav sig.
men vem kan klandra två människor som levt ihop i 21 år
för att kunna samsas och leva med lögner
som om allt skulle vara perfekt och felfritt.
det jag inte förstår är att jag absolut inte får lägga mig i,
för jag har inte med det att göra.
nej verkligen INTE, för jag har ju inte levt med dessa människor
i 19 år, 2 år färre än vad dom har. stor skillnad.
jag är en sorts medlare mellan dessa två människor.
budbäraren. "var ska hon?" "var ska han?" "vad sa hon?" "vad sa han?"
jag hatar människan jag blivit i detta.

fan vad jag behöver iväg. mer än nånsin.
ingen av mina vänner har pengar heller så det är ju ganska kört.

orkar inte med all jävla elakhet jag får stå ut med här.
inte nog med att jag också blir bitter och sjukt elak mot
mina vänner, så blir jag även så jävla osäker på mig själv.
brukar jag vara det? nej.

jag vill ha fred.